Kalas!
5. Kv. GesällenPosted by Göran Tagesson 2012-06-20 18:26Under en vecka i juni har jag haft semester och arbetstränat som kalaskokerska inför min äldste sons studentfest. Tankarna har då virvlat iväg kring kalas och kalaskokeri i äldre tider. Naturligtvis dyker frågan upp vilken roll som fest och bjudningar hade för invånarna på stadsgårdarna i de norra delarna av Kvarnholmen.
Jag minns min barndom och kalasen hos min farmor och farfar. Huset var fullt med folk och i köket fanns en främmande kvinna, svart- och vitklädd med bister uppsyn. Helga var kalaskokerska och jag minns att jag då inte förstod vad hon gjorde i farmors kök. Nu förstår jag bättre.
På väg till festen! Förningskruka av rödgods från kv Mästaren.
På bilder från min farmors 50-års kalas, som jag av naturliga skäl inte fick vara med på, står en jättegrupp människor uppradade framför fotografen. Jag har i senare tid anat att det jag fick vara med om som barn kanske var slutet på en speciell epok av kalasfirande, möjligen främst en tradition på landsbygden. Bjudningarna var stora tillställningar, med många gäster, och därför fanns behov av en specialiserad yrkesgrupp, kalaskokerskorna.
Festen som socialt fenomen har naturligtvis tilldragit sig forskningens uppmärksamhet, men som vanligt bygger mycket av vår kunskap om äldre tiders festseder på etnologiskt material, intervjuer och uppteckningar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Framför allt är det årets olika festseder som uppmärksammats. Etnologen Nils-Arvid Bringéus’ klassiska bok Årets festseder är en given utgångspunkt, men vi får inte så mycket hjälp att förstå Kalmarbornas festseder under 1600- och 1700-talet.
Hade man tid, plats och ekonomiska förutsättningar för kalas i vår del av staden, eller handlade livet mest om att få mat för dagen och kläder på kroppen? Om man ställde till kalas, hur gick det till? Vem lagade mat? Vilka var bjudna? Fick man plats i de små husen utmed Norra Långgatan och Fiskaregatan?
Kalas involverar en mängd olika aktiviteter och har alltid haft stor betydelse för sociala relationer mellan människor. Är det en sentida fördom, eller kan man anta att kvinnorna haft en viktig roll i förberedelser och genomförande av kalasen? Förutom de vanliga årstidsbundna och ofta kyrkligt bestämda festerna, som jul, påsk och pingst, så har givetvis familjens högtider, som dop, vigsel och begravning varit viktiga anledningar till fest.
Minne från den Stora Festen. Ett bröllopsfat i lergods, från kv Mästaren.
Fester har säkert alltid funnits för att kunna ge möjlighet till avkoppling och avbrott i vardagens gråa lunk. Men samtidigt fungerar festerna också som en social spegel. Värden har möjlighet att visa upp sig och sitt hem. Här fungerar den materiella kulturen som viktig rekvisita. Festerna utvecklas lätt till en tävling, där man genom att bjuda storsint också befäster sin sociala position.
För den tidigmoderna tiden framhålls ofta att vi kan se ett nytt sätt att duka bordet, med ny typ av keramik i form av rikt dekorerade skålar och fat. Så småningom börjar individuella glas, gafflar och skedar dyka upp och bli vanligare. Vi brukar tolka detta som en större betoning på hemmiljön, mot högre komfort och nya bordsvanor. Men kanske vi framför allt ska tolka allt det nya kring bordet och dess fröjder som utslag av en alltmer utvecklad kalaskultur.
I våra undersökningar i Kalmar har vi hittat ett rikt material av den nya tidens heminredning. Uppläggningsfaten att ställa på bordet blev under 1600-talet alltmer rikt dekorerade, med kritpipslera och färger, först i geometriska mönster men senare under 1700-talet med fina mönster, som fåglar och figurer. Faten var tillverkade av den lokale krukmakaren i staden, och därför överkomliga i pris även för den mindre bemedlade. Men säkerligen har dessa fina fat till vardags varit uppställda på en skänk i stugan.
Ett av de finare faten har en bröllopsscen. Säkerligen är det ett fat som tillverkats och inhandlats just i samband med ett bröllopskalas. En särskilt fint dekorerad kruka med handtag skulle kunna tolkas som en förningskruka, dvs ett kärl som man hade med sig när man gick på kalas och hade förning med sig.
Men det är inte bara finkeramik av det inhemska rödgodset som vi hittar i våra undersökningar. En förhållandevis stor mängd skärvor av fajans, vitbrännande gods med fin glasyr, har hittats. Fajansen importerades under 1600-talet och 1700-talets början till Kalmar från bland annat Holland, och har synbarligen även kunnat inhandlas av de hantverksfamiljer som bodde i norra delen av Kvarnholmen. Alldeles säkert bör vi tolka dessa fina fat och krukor att sätta på bordet när det var kalas.
Till frågan om festmat och matlagning får vi anledning att återkomma till senare.
Göran Tagesson
- Comments(0)http://kvarnholmen.arkeologiuv.se/#post71
