Här kan du följa UV:s utgrävningar vid Motala ström. Undersökningarna berör främst ett boplatskomplex från äldre stenålder på båda sidorna om strömmen, vid Strandvägen och Verkstadsvägen. Platserna har också spår från äldre och yngre järnålder. Mer information om bakgrunden till undersökningen hittar du på UV:s webbplats.
Programmet ligger på projektets hemsida från vilken du kan ladda ner det.
Mejla oss gärna om du har frågor till Linus och Emelie eller om det är något särskilt som du vill att de ska prata om.
Programmet läggs ut varje fredag på projektets hemsida från vilken du kan ladda ner det.
Mejla oss gärna om du har frågor till Linus och Emelie eller om det är något särskilt som du vill att de ska prata om.
Igår undersökte vi den sjätte graven (Id: Grav 005) väster om järnvägen i Motala. Endast delar av kraniet och fyra rörben fanns kvar av skelettet. Troligen har personen begravts sittande. Nu har vi hittat två grupper om vardera tre gravar på platsen. Samtliga tolkas som lämningar från äldre stenålder.
Graven hittades i samband med en andra avbaning av undersökningsområdet. Syftet med att djupschakta är att hitta eventuella anläggningar som ligger en bit ner i den ”sterila” undergrunden. Den nya graven låg cirka 5 meter söder om de tidigare undersökta gravarna 002 och 003. Området utgör själva krönet på den svaga sluttningen ner mot strömmen som kännetecknar hela boplatskomplexet. Intill graven hittades även flera stolphål samt en kokgrop.
Skelettet i graven var extremt nedbrutet. I sanden fanns benmaterialet bara bevarat i form av bensubstans och mindre fragment vilka indikerade kvarlevorna och deras placering. Det fanns med andra ord inga hela benelement att plocka upp. Blandningen av sand och bensubstans har nu lagts i papplådor för transport till Osteoarkeologiska forskningslaboriatoriet i Stockholm. Där kommer det långsamt att torkas och därefter sker en genomgång av materialet för att om möjligt hitta identifierbara benelement.
I gravens fyllning hittades även ett avslag i kvarts, ett avslag i ultramylonit samt en halv bipolär kärna av sydskandinavisk senonflinta. Huruvida dessa ska tolkas som medvetna gravgåvor eller om de följt med i samband med att graven lades igen är svårt att säga. Dessutom gjordes fynd av ett bränt hasselnötsskal och en bit träkol vilket möjliggör en datering av graven.
Nyligen analyserades ett bränt hasselnötsskal från grav 002. 14C-resultatet gav en datering till mellan 7000 och 6800 f Kr. Tidigare har en eneggad benspets daterats till 7200-7000 f Kr. Detta är intressanta resultat eftersom de flesta 14C-dateringarna från platsen söder om strömmen hittills har legat i intervallet 6000–4000 f Kr med en intensiv fas kring 5500-5000 f Kr. De nya dateringarna väcker frågor om huruvida hela gravgruppen kring grav 002 (003 och 005) är spår efter en tidig etablering? Visar de att platsen utnyttjats redan 1000 år före de lämningar som vi undersökt tills nu?
Göran Gruber
För läsare av denna blogg är det väl vid det här laget mer än uppenbart att området runt strömmen lockat människor och deras verksamheter till sig under alla tider. Förhistorien får ju allra mest uppmärksamhet av oss, men det finns betydligt yngre lämningar som också kan berätta spännande saker ur Motalas historia. Som murarna efter Liljedahls korffabrik och salteri till exempel.
Slutet av 1800-talet var en expansiv period för Motala. Redan 1823 bildades köpingen Motala, men tillväxten gick under stora delar av 1800-talet trögt. Ursprungligen tänkte man att Motala var ett utmärkt läge för handel med sitt läge vid Göta kanal och där dessutom olika landsvägar möttes. Det visade sig vara ett felaktigt antagande och det var inte förrän i slutet av 1800-talet som köpingen på riktigt expanderade och fler framgångsrika industrier förutom Motala Verkstad startade.
En verksamhet som förmodligen växt fram under den här expansiva eran ser vi rester av inom vårt undersökningsområde på Verkstadsvägen, norr om strömmen, nämligen grosshandlare Liljedahls korffabrik och salteri. Lämningarna består av delvis rivna väggar och ett golv av kalkstensplattor. Så mycket mer än att byggnaden har stått på platsen kan de arkeologiska lämningarna inte berätta den här gången, men gör man lite efterforskningar kan man upptäcka desto mer. Till exempel att salteriet fick problem med hälsovårdsmyndigheterna sensommaren 1897. I Östgötaposten från den 6/8 kan man läsa detta:
Med anledning al tf. l:e provinsialläkaren C. Dahlbergs anmälan om de helsovådliga förhållandena vid grosshandlaren Th. Liljedahls i Motala korffabrik och salteri har kon. befbde beordrat vederbörande kronolänsman att förständiga hr Liljedahl att vid 500 kronors vite dels genast stänga fabriken, till dess genom behörigt intyg från kommunalnämnd och veterinär styrkts antingen att fullt betryggande åtgärder i helsovårdshänseende blifvit vidtagne med nuvarande lokaler eller ock att en ny i sådant hänseende betryggande fabrik uppförts å annan plats, dels att icke verkställa någon försäljning från inneliggande lager af andra varor än sådana, som, vid på Liljedahls bekostnad förutgången besigtning af veterinär, af denne godkänts, och dels att inom tid, som af kronolänsmannen i samråd med kommunalnämnden bestämmes, hafva låtit nedgräfva eller på annat sätt oskadliggöra affallet från fabriken.
En vecka senare den 13/8 meddelar tidningen att omfattande förbättringsåtgärder pågår vid fabriken:
Vid hr Th. Liljedahls korffabrik och salteri vid Motala lära omfattande förändringar och anordningar pågå, så att fabriken skall komma att uppfylla nutida icke allt för stora fordringar.
Den röda cirkeln markerar Liljedahls korffabrik och salteri. Detta är ett utsnitt från en karta över Motala från 1893.
Och slutligen meddelas den 1/10 1897 att korvfabriken efter inspektion av kommunalnämnden och distriktsveterinären inte längre har några problem med lokalerna eller deras snygghet. Verksamhet tillåts nu åter i fabriken:
Hr Liljedahls korffabrik med salteri invid Motala, hvilken, till följd af t. f. förste provinsialläkaren C. L. Dahlbergs anmärkningar mot lokalerna och snyggheten derstädes, för någon tid sedan enligt k. befhdes föreskrift afstängdes, har numera under- gått sådana förändringar och förbättringar, att k. befhde med afseende å kommunalnämndens i Motala socken och distriktsveterinären Erik Erikssons efter företagen besigtning utfärdade intyg derom, att fabriken blifvit i fullt betryggande helsovårdshänseende anordnad, funnit skäligt förklara att hinder nu icke förefinnes för lokalernas användande.
Om Grosshandlare Thure Liljedahl kan man annars säga att han var en av sin tids mer framstående medborgare i Motala. Han satt bland annat i den första stadsfullmäktige 1882 och var landstingsman i Östergötland 1902-1903.
Den röda cirkeln markerar Liljedahls korffabrik och salteri. Fotot är från 1930-talet och hämtat ur boken "Motala 100 år".
Vill du läsa mer om Motalas moderna historia rekommenderas boken ”Motala 100 år” utgiven av Motala kommun 1981. Vill du fördjupa sig i rykande heta nyheter från andra tider är Kungliga bibliotekets digitaliserade dagstidningar en riktig skattkista.
Ann Westermark
När Andreas undersökte en oansenlig grop i somras så hittade han en mängd fragment av människoben. Gropen låg alldeles intill ett område med flera stolphål, vilka indikerade huslämningar, och bara några meter från ”Grav 001”. Ett av benfragmenten skickades för 14C-analys och för ett tag sedan fick vi resultatet. Benet är 7300 år gammalt. Det är första människobenet från boplatskomplexet söder om strömmen som vi laborativt lyckats datera till äldre stenålder!
Flera av benen i gropen har vi osteologiskt kunnat bestämma. Där fanns exempelvis delar av lårben, både från skaftet och nedre ledändan, ett så kallat fotrotsben och del av en knäskål. Dessutom har vi identifierat finger- och tåfalanger. På en av fingerfalangerna syns en liten ledförändring vilken kan relateras till antingen ålder eller arbete. Det tillsammans med andra observationer innebär att individen som fingrarna tillhörde dog som vuxen. Förutom människoben visade det sig att gropen även innehöll ben efter svin samt en fiskkota och man kan undra om dessa hamnat samtidigt i gropen som människobenen?
Fingerfalanger
Som tidigare berättats så har vi genom åren hittat ganska många människoben i såväl kulturlager som mindre gropar. Det har även förekommit människoben deponerade i Motala ströms bottensediment. Det rör sig bland annat om delar av kranium, lårben och överarmsben. Flera av benen saknar bevarat kollagen vilket krävs för att laborativt kunna datera dem. Samtliga ben som vi har lyckats datera har gett yngre dateringar – yngre bronsålder, äldre järnålder, medeltid – vilket i sig är intressant men inte säger något om äldre stenåldern. Under sensommaren har vi undersök fyra stycken gravar vilka daterats till äldre stenålder med utgångspunkt från de gravlagdas positioner och gravgåvor.
Delar av lårben
I relation till vår egen tid så kan fyndet i gropen uppfattas som att människorna under äldre stenåldern hade ett förhållandevis varierat förhållningssätt till människoben. I sin helhet visar undersökningarna vid Motala ström på människoben i olika sammanhang och på många olika delar av boplatsen. Därtill kommer naturligtvis de kranier som hittats på Kanaljorden norr om strömmen. Från Skateholm i Skåne finns exempel på gravar där det är uppenbart att någon, en tid efter begravningen, plockat upp enstaka benelement ur graven (exempelvis lårben och överarmsben). Det väcker frågor om vilken typ av meningsfulla handlingar som människoben använts i under äldre stenåldern.
Fiskkota och ben från svin
Hur vi använder begreppet grav är en annan fråga som pockar på uppmärksamhet i och med fyndet av bengropen. Tittar vi på undersökta gravar från äldre stenåldern så är dessa inte särskilt uniforma i vare sig storlekar, riktningar, kropparnas positioner, gravgåvor, etc. Kan det vara så att hela kroppen inte alltid gravlades, att döda anförvanter kunde läggas ner i olika typer av ”gravar” eller gropar och kanske på olika platser?
Tydligt är att det bara behövs ett enda 14C-resultat för att skapa en mängd reflektioner om våra föreställningar om det förflutna.
Text: Göran Gruber
Foto: Peter Zetterlund
