StrandvägenSkapad av Göran 2013-04-28 12:21
Vad är det egentligen med arkeologer och smuts? I veckans poddradioprogram, avsnitt #2, funderar Linus och Emelie om "denna ständiga följeslagare".
Programmet ligger på projektets hemsida från vilken du kan ladda ner det.
Mejla oss gärna om du har frågor till Linus och Emelie eller om det är något särskilt som du vill att de ska prata om.

StrandvägenSkapad av Göran 2013-04-21 13:53
Vi har nu sjösatt poddradioprogrammet
Arkeologi vid Motala ström i vilket Linus Hagberg och Emelie Sunding ger sina perspektiv på de arkeologiska undersökningarna i Motala. De berättar om fynd och upptäckter men framförallt summerar de personliga erfarenheter och iakttagelser från de senaste årens fältarbete, det vill säga ”det som aldrig hamnar på museum”.
Programmet läggs ut varje fredag på projektets hemsida från vilken du kan ladda ner det.
Mejla oss gärna om du har frågor till Linus och Emelie eller om det är något särskilt som du vill att de ska prata om.

Väster om järnvägenSkapad av Göran 2012-11-22 15:12
Igår undersökte vi den
sjätte graven (Id: Grav 005) väster om järnvägen i Motala. Endast delar av
kraniet och fyra rörben fanns kvar av skelettet. Troligen har personen begravts
sittande. Nu har vi hittat två grupper om vardera tre gravar på platsen.
Samtliga tolkas som lämningar från äldre stenålder.

Graven hittades i
samband med en andra avbaning av undersökningsområdet. Syftet med att
djupschakta är att hitta eventuella anläggningar som ligger en bit ner i den
”sterila” undergrunden. Den nya graven låg cirka 5 meter söder om de tidigare undersökta gravarna 002 och 003. Området
utgör själva krönet på den svaga sluttningen ner mot strömmen som kännetecknar
hela boplatskomplexet. Intill graven hittades även flera stolphål samt en
kokgrop.

Skelettet i graven var
extremt nedbrutet. I sanden fanns benmaterialet bara bevarat i form av
bensubstans och mindre fragment vilka indikerade kvarlevorna och deras
placering. Det fanns med andra ord inga hela benelement att plocka upp.
Blandningen av sand och bensubstans har nu lagts i papplådor för transport till
Osteoarkeologiska forskningslaboriatoriet i Stockholm. Där kommer det långsamt
att torkas och därefter sker en genomgång av materialet för att om möjligt
hitta identifierbara benelement.

I gravens fyllning
hittades även ett avslag i kvarts, ett avslag i ultramylonit samt en halv
bipolär kärna av sydskandinavisk senonflinta. Huruvida dessa ska tolkas som
medvetna gravgåvor eller om de följt med i samband med att graven lades igen är
svårt att säga. Dessutom gjordes fynd av ett bränt hasselnötsskal och en bit
träkol vilket möjliggör en datering av graven.

Nyligen analyserades
ett bränt hasselnötsskal från grav 002. 14C-resultatet gav en datering till
mellan 7000 och 6800 f Kr. Tidigare har en
eneggad benspets daterats till 7200-7000 f Kr. Detta är
intressanta resultat eftersom de flesta 14C-dateringarna från platsen söder om
strömmen hittills har legat i intervallet 6000–4000 f Kr med en intensiv fas kring 5500-5000 f Kr. De nya dateringarna väcker frågor om huruvida hela gravgruppen
kring grav 002 (003 och 005) är spår efter en tidig etablering? Visar de att
platsen utnyttjats redan 1000 år före de lämningar som vi undersökt tills nu?
Göran Gruber





VerkstadsvägenSkapad av Göran 2012-11-16 11:12För läsare av denna blogg är det väl vid det här laget
mer än uppenbart att området runt strömmen lockat människor och deras
verksamheter till sig under alla tider. Förhistorien får ju allra mest uppmärksamhet
av oss, men det finns betydligt yngre lämningar som också kan berätta spännande
saker ur Motalas historia. Som murarna efter Liljedahls korffabrik och salteri
till exempel.

Slutet av 1800-talet var en expansiv period för Motala.
Redan 1823 bildades köpingen Motala, men tillväxten gick under stora delar av
1800-talet trögt. Ursprungligen tänkte man att Motala var ett utmärkt läge för
handel med sitt läge vid Göta kanal och där dessutom olika landsvägar möttes.
Det visade sig vara ett felaktigt antagande och det var inte förrän i slutet av
1800-talet som köpingen på riktigt expanderade och fler framgångsrika
industrier förutom Motala Verkstad startade.
En verksamhet som förmodligen växt fram under den här
expansiva eran ser vi rester av inom vårt undersökningsområde på
Verkstadsvägen, norr om strömmen, nämligen grosshandlare Liljedahls korffabrik
och salteri. Lämningarna består av delvis rivna väggar och ett golv av
kalkstensplattor. Så mycket mer än att byggnaden har stått på platsen kan de
arkeologiska lämningarna inte berätta den här gången, men gör man lite
efterforskningar kan man upptäcka desto mer. Till exempel att salteriet fick
problem med hälsovårdsmyndigheterna sensommaren 1897. I Östgötaposten från den
6/8 kan man läsa detta:

Med anledning
al tf. l:e provinsialläkaren C. Dahlbergs anmälan om de helsovådliga
förhållandena vid grosshandlaren Th. Liljedahls i Motala korffabrik och salteri
har kon. befbde beordrat vederbörande kronolänsman att förständiga hr Liljedahl
att vid 500 kronors vite dels genast stänga fabriken, till dess genom behörigt
intyg från kommunalnämnd och veterinär styrkts antingen att fullt betryggande
åtgärder i helsovårdshänseende blifvit vidtagne med nuvarande lokaler eller ock
att en ny i sådant hänseende betryggande fabrik uppförts å annan plats, dels
att icke verkställa någon försäljning från inneliggande lager af andra varor än
sådana, som, vid på Liljedahls bekostnad förutgången besigtning af veterinär,
af denne godkänts, och dels att inom tid, som af kronolänsmannen i samråd med
kommunalnämnden bestämmes, hafva låtit nedgräfva eller på annat sätt
oskadliggöra affallet från fabriken.
En vecka senare den 13/8 meddelar tidningen att
omfattande förbättringsåtgärder pågår vid fabriken:
Vid hr Th.
Liljedahls korffabrik och salteri vid Motala lära omfattande förändringar och
anordningar pågå, så att fabriken skall komma att uppfylla nutida icke allt för
stora fordringar.

Den röda cirkeln markerar Liljedahls korffabrik och salteri. Detta är ett utsnitt från en karta över Motala från 1893.
Och slutligen meddelas den 1/10 1897 att korvfabriken
efter inspektion av kommunalnämnden och distriktsveterinären inte längre har
några problem med lokalerna eller deras snygghet. Verksamhet tillåts nu åter i
fabriken:
Hr Liljedahls
korffabrik med salteri invid Motala, hvilken, till följd af t. f. förste
provinsialläkaren C. L. Dahlbergs anmärkningar mot lokalerna och snyggheten
derstädes, för någon tid sedan enligt k. befhdes föreskrift afstängdes, har
numera under- gått sådana förändringar och förbättringar, att k. befhde med
afseende å kommunalnämndens i Motala socken och distriktsveterinären Erik
Erikssons efter företagen besigtning utfärdade intyg derom, att fabriken
blifvit i fullt betryggande helsovårdshänseende anordnad, funnit skäligt
förklara att hinder nu icke förefinnes för lokalernas användande.
Om Grosshandlare Thure Liljedahl kan man annars säga
att han var en av sin tids mer framstående medborgare i Motala. Han satt bland
annat i den första stadsfullmäktige 1882 och var landstingsman i Östergötland
1902-1903.

Den röda cirkeln markerar Liljedahls korffabrik och salteri. Fotot är från 1930-talet och hämtat ur boken "Motala 100 år".
Vill du läsa mer om Motalas
moderna historia rekommenderas boken ”Motala 100 år” utgiven av Motala kommun
1981. Vill du fördjupa sig i rykande heta nyheter från andra tider är Kungliga
bibliotekets digitaliserade dagstidningar en riktig skattkista.
Ann Westermark




Fynd, väster om järnvägenSkapad av Göran 2012-11-09 19:35
När Andreas undersökte en oansenlig grop i somras så hittade han en mängd fragment av människoben. Gropen låg alldeles intill ett område med flera stolphål, vilka indikerade huslämningar, och bara några meter från ”Grav 001”. Ett av benfragmenten skickades för 14C-analys och för ett tag sedan fick vi resultatet. Benet är 7300 år gammalt. Det är första människobenet från boplatskomplexet söder om strömmen som vi laborativt lyckats datera till äldre stenålder!

Flera av benen i gropen har vi osteologiskt kunnat bestämma. Där fanns exempelvis delar av lårben, både från skaftet och nedre ledändan, ett så kallat fotrotsben och del av en knäskål. Dessutom har vi identifierat finger- och tåfalanger. På en av fingerfalangerna syns en liten ledförändring vilken kan relateras till antingen ålder eller arbete. Det tillsammans med andra observationer innebär att individen som fingrarna tillhörde dog som vuxen. Förutom människoben visade det sig att gropen även innehöll ben efter svin samt en fiskkota och man kan undra om dessa hamnat samtidigt i gropen som människobenen?

Fingerfalanger
Som tidigare berättats så har vi genom åren hittat ganska många människoben i såväl kulturlager som mindre gropar. Det har även förekommit människoben deponerade i Motala ströms bottensediment. Det rör sig bland annat om delar av kranium, lårben och överarmsben. Flera av benen saknar bevarat kollagen vilket krävs för att laborativt kunna datera dem. Samtliga ben som vi har lyckats datera har gett yngre dateringar – yngre bronsålder, äldre järnålder, medeltid – vilket i sig är intressant men inte säger något om äldre stenåldern. Under sensommaren har vi undersök fyra stycken gravar vilka daterats till äldre stenålder med utgångspunkt från de gravlagdas positioner och gravgåvor.

Delar av lårben
I relation till vår egen tid så kan fyndet i gropen uppfattas som att människorna under äldre stenåldern hade ett förhållandevis varierat förhållningssätt till människoben. I sin helhet visar undersökningarna vid Motala ström på människoben i olika sammanhang och på många olika delar av boplatsen. Därtill kommer naturligtvis de kranier som hittats på Kanaljorden norr om strömmen. Från Skateholm i Skåne finns exempel på gravar där det är uppenbart att någon, en tid efter begravningen, plockat upp enstaka benelement ur graven (exempelvis lårben och överarmsben). Det väcker frågor om vilken typ av meningsfulla handlingar som människoben använts i under äldre stenåldern.

Fiskkota och ben från svin
Hur vi använder begreppet grav är en annan fråga som pockar på uppmärksamhet i och med fyndet av bengropen. Tittar vi på undersökta gravar från äldre stenåldern så är dessa inte särskilt uniforma i vare sig storlekar, riktningar, kropparnas positioner, gravgåvor, etc. Kan det vara så att hela kroppen inte alltid gravlades, att döda anförvanter kunde läggas ner i olika typer av ”gravar” eller gropar och kanske på olika platser?
Tydligt är att det bara behövs ett enda 14C-resultat för att skapa en mängd reflektioner om våra föreställningar om det förflutna.
Text: Göran Gruber
Foto: Peter Zetterlund




