<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Arkeologi vid Motala ström Feed</title><link>http://verkstadsvagen.arkeologiuv.se/</link><description>&lt;p&gt;Här kan du följa UV:s utgrävningar vid Motala ström. Undersökningarna berör främst ett boplatskomplex från äldre stenålder på båda sidorna om strömmen, vid Strandvägen och Verkstadsvägen. Platserna har också spår från äldre och yngre järnålder. Mer information om bakgrunden till undersökningen hittar du på &lt;a href=&quot;http://www.arkeologiuv.se/cms/arkeologiuv/aktuellt_uv/aktuella_uppdrag/arkeologi_vid_motala_strom_2009_2010.html&quot; target=&quot;_blank&quot;&gt;UV:s webbplats&lt;/a&gt;.&lt;/p&gt;
</description><item><title>Smuts</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=194</link><description><![CDATA[    Vad är det egentligen med arkeologer och smuts? I veckans poddradioprogram, avsnitt #2, funderar Linus och Emelie om "denna ständiga följeslagare". Programmet ligger på projektets hemsida från vilken du kan  ladda ner  det.  Mejla oss gärna om du har frågor till Linus och Emelie eller om det är något särskilt som du vill att de ska prata om.    
 ]]></description><pubDate>Sun, 28 Apr 2013 12:21:58 +0200</pubDate><category>Strandvägen</category></item><item><title>Poddradio</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=193</link><description><![CDATA[    Vi har nu sjösatt poddradioprogrammet  Arkeologi vid Motala ström  i vilket Linus Hagberg och Emelie Sunding ger sina perspektiv på de arkeologiska undersökningarna i Motala. De berättar om fynd och upptäckter men framförallt summerar de personliga erfarenheter och iakttagelser från de senaste årens fältarbete, det vill säga ”det som aldrig hamnar på museum”.    Programmet läggs ut varje fredag på projektets hemsida från vilken du kan  ladda ner  det.  Mejla oss gärna om du har frågor till Linus och Emelie eller om det är något särskilt som du vill att de ska prata om. 
 ]]></description><pubDate>Sun, 21 Apr 2013 13:53:24 +0200</pubDate><category>Strandvägen</category></item><item><title>Den sjätte graven – en tidig etablering?</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=192</link><description><![CDATA[     Igår undersökte vi den
sjätte graven (Id: Grav 005) väster om järnvägen i Motala. Endast delar av
kraniet och fyra rörben fanns kvar av skelettet. Troligen har personen begravts
sittande. Nu har vi hittat två grupper om vardera tre gravar på platsen.
Samtliga tolkas som lämningar från äldre stenålder.    

 Graven hittades i
samband med en andra avbaning av undersökningsområdet. Syftet med att
djupschakta är att hitta eventuella anläggningar som ligger en bit ner i den
”sterila” undergrunden. Den nya graven låg cirka 5 meter söder om de tidigare undersökta gravarna  002  och  003 . Området
utgör själva krönet på den svaga sluttningen ner mot strömmen som kännetecknar
hela boplatskomplexet. Intill graven hittades även flera stolphål samt en
kokgrop.    

 Skelettet i graven var
extremt nedbrutet. I sanden fanns benmaterialet bara bevarat i form av
bensubstans och mindre fragment vilka indikerade kvarlevorna och deras
placering. Det fanns med andra ord inga hela benelement att plocka upp.
Blandningen av sand och bensubstans har nu lagts i papplådor för transport till
Osteoarkeologiska forskningslaboriatoriet i Stockholm. Där kommer det långsamt
att torkas och därefter sker en genomgång av materialet för att om möjligt
hitta identifierbara benelement.     I gravens fyllning
hittades även ett avslag i kvarts, ett avslag i ultramylonit samt en halv
bipolär kärna av sydskandinavisk senonflinta. Huruvida dessa ska tolkas som
medvetna gravgåvor eller om de följt med i samband med att graven lades igen är
svårt att säga. Dessutom gjordes fynd av ett bränt hasselnötsskal och en bit
träkol vilket möjliggör en datering av graven.    

 Nyligen analyserades
ett bränt hasselnötsskal från grav 002. 14C-resultatet gav en datering till
mellan 7000 och 6800 f Kr. Tidigare har en
eneggad benspets daterats till 7200-7000 f Kr. Detta är
intressanta resultat eftersom de flesta 14C-dateringarna från platsen söder om
strömmen hittills har legat i intervallet 6000–4000 f Kr med en intensiv fas kring 5500-5000 f Kr. De nya dateringarna väcker frågor om huruvida hela gravgruppen
kring grav 002 (003 och 005) är spår efter en tidig etablering? Visar de att
platsen utnyttjats redan 1000 år före de lämningar som vi undersökt tills nu? 

 Göran Gruber 
 ]]></description><pubDate>Thu, 22 Nov 2012 15:12:52 +0100</pubDate><category>Väster om järnvägen</category></item><item><title>Hr Llljedahls korffabrik med salteri invid Motala ström</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=191</link><description><![CDATA[  För läsare av denna blogg är det väl vid det här laget
mer än uppenbart att området runt strömmen lockat människor och deras
verksamheter till sig under alla tider. Förhistorien får ju allra mest uppmärksamhet
av oss, men det finns betydligt yngre lämningar som också kan berätta spännande
saker ur Motalas historia. Som murarna efter Liljedahls korffabrik och salteri
till exempel.    



 Slutet av 1800-talet var en expansiv period för Motala.
Redan 1823 bildades köpingen Motala, men tillväxten gick under stora delar av
1800-talet trögt. Ursprungligen tänkte man att Motala var ett utmärkt läge för
handel med sitt läge vid Göta kanal och där dessutom olika landsvägar möttes.
Det visade sig vara ett felaktigt antagande och det var inte förrän i slutet av
1800-talet som köpingen på riktigt expanderade och fler framgångsrika
industrier förutom Motala Verkstad startade.  En verksamhet som förmodligen växt fram under den här
expansiva eran ser vi rester av inom vårt undersökningsområde på
Verkstadsvägen, norr om strömmen, nämligen grosshandlare Liljedahls korffabrik
och salteri. Lämningarna består av delvis rivna väggar och ett golv av
kalkstensplattor. Så mycket mer än att byggnaden har stått på platsen kan de
arkeologiska lämningarna inte berätta den här gången, men gör man lite
efterforskningar kan man upptäcka desto mer. Till exempel att salteriet fick
problem med hälsovårdsmyndigheterna sensommaren 1897. I Östgötaposten från den
6/8 kan man läsa detta:    



  Med anledning
al tf. l:e provinsialläkaren C. Dahlbergs anmälan om de helsovådliga
förhållandena vid grosshandlaren Th. Liljedahls i Motala korffabrik och salteri
har kon. befbde beordrat vederbörande kronolänsman att förständiga hr Liljedahl
att vid 500 kronors vite dels genast stänga fabriken, till dess genom behörigt
intyg från kommunalnämnd och veterinär styrkts antingen att fullt betryggande
åtgärder i helsovårdshänseende blifvit vidtagne med nuvarande lokaler eller ock
att en ny i sådant hänseende betryggande fabrik uppförts å annan plats, dels
att icke verkställa någon försäljning från inneliggande lager af andra varor än
sådana, som, vid på Liljedahls bekostnad förutgången besigtning af veterinär,
af denne godkänts, och dels att inom tid, som af kronolänsmannen i samråd med
kommunalnämnden bestämmes, hafva låtit nedgräfva eller på annat sätt
oskadliggöra affallet från fabriken.  



 En vecka senare den 13/8 meddelar tidningen att
omfattande förbättringsåtgärder pågår vid fabriken: 



  Vid hr Th.
Liljedahls korffabrik och salteri vid Motala lära omfattande förändringar och
anordningar pågå, så att fabriken skall komma att uppfylla nutida icke allt för
stora fordringar.  



     Den röda cirkeln markerar Liljedahls korffabrik och salteri. Detta är ett utsnitt från en karta över Motala från 1893.   Och slutligen meddelas den 1/10 1897 att korvfabriken
efter inspektion av kommunalnämnden och distriktsveterinären inte längre har
några problem med lokalerna eller deras snygghet. Verksamhet tillåts nu åter i
fabriken:  



  Hr Liljedahls
korffabrik med salteri invid Motala, hvilken, till följd af t. f. förste
provinsialläkaren C. L. Dahlbergs anmärkningar mot lokalerna och snyggheten
derstädes, för någon tid sedan enligt k. befhdes föreskrift afstängdes, har
numera under- gått sådana förändringar och förbättringar, att k. befhde med
afseende å kommunalnämndens i Motala socken och distriktsveterinären Erik
Erikssons efter företagen besigtning utfärdade intyg derom, att fabriken
blifvit i fullt betryggande helsovårdshänseende anordnad, funnit skäligt
förklara att hinder nu icke förefinnes för lokalernas användande.  



 Om Grosshandlare Thure Liljedahl kan man annars säga
att han var en av sin tids mer framstående medborgare i Motala. Han satt bland
annat i den första stadsfullmäktige 1882 och var landstingsman i Östergötland
1902-1903.    



  Den röda cirkeln markerar Liljedahls korffabrik och salteri. Fotot är från 1930-talet och hämtat ur boken "Motala 100 år".    Vill du läsa mer om Motalas
moderna historia rekommenderas boken ”Motala 100 år” utgiven av Motala kommun
1981. Vill du fördjupa sig i rykande heta nyheter från andra tider är  Kungliga
bibliotekets digitaliserade dagstidningar  en riktig skattkista.  



 Ann Westermark  
 ]]></description><pubDate>Fri, 16 Nov 2012 11:12:25 +0100</pubDate><category>Verkstadsvägen</category></item><item><title>Människoben i en grop – en grav?</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=190</link><description><![CDATA[    
 När Andreas undersökte en oansenlig grop i somras så hittade han en mängd fragment av människoben. Gropen låg alldeles intill ett område med flera stolphål, vilka indikerade huslämningar, och bara några meter från  ”Grav 001” . Ett av benfragmenten skickades för 14C-analys och för ett tag sedan fick vi resultatet. Benet är 7300 år gammalt. Det är första människobenet från boplatskomplexet söder om strömmen som vi laborativt lyckats datera till äldre stenålder! 
   
 Flera av benen i gropen har vi osteologiskt kunnat bestämma. Där fanns exempelvis delar av lårben, både från skaftet och nedre ledändan, ett så kallat fotrotsben och del av en knäskål. Dessutom har vi identifierat finger- och tåfalanger. På en av fingerfalangerna syns en liten ledförändring vilken kan relateras till antingen ålder eller arbete. Det tillsammans med andra observationer innebär att individen som fingrarna tillhörde dog som vuxen. Förutom människoben visade det sig att gropen även innehöll ben efter svin samt en fiskkota och man kan undra om dessa hamnat samtidigt i gropen som människobenen? 
   
  Fingerfalanger  
 Som tidigare  berättats  så har vi genom åren hittat ganska många människoben i såväl kulturlager som mindre gropar. Det har även förekommit människoben deponerade i Motala ströms bottensediment. Det rör sig bland annat om delar av kranium, lårben och överarmsben. Flera av benen saknar bevarat kollagen vilket krävs för att laborativt kunna datera dem. Samtliga ben som vi har lyckats datera har gett yngre dateringar – yngre bronsålder, äldre järnålder, medeltid – vilket i sig är intressant men inte säger något om äldre stenåldern. Under sensommaren har vi undersök fyra stycken gravar vilka daterats till äldre stenålder med utgångspunkt från de gravlagdas positioner och gravgåvor. 
   
  Delar av lårben  
 I relation till vår egen tid så kan fyndet i gropen uppfattas som att människorna under äldre stenåldern hade ett förhållandevis varierat förhållningssätt till människoben. I sin helhet visar undersökningarna vid Motala ström på människoben i olika sammanhang och på många olika delar av boplatsen. Därtill kommer naturligtvis de kranier som hittats på Kanaljorden norr om strömmen. Från Skateholm i Skåne finns exempel på gravar där det är uppenbart att någon, en tid efter begravningen, plockat upp enstaka benelement ur graven (exempelvis lårben och överarmsben). Det väcker frågor om vilken typ av meningsfulla handlingar som människoben använts i under äldre stenåldern. 
   
  Fiskkota och ben från svin  
 Hur vi använder begreppet grav är en annan fråga som pockar på uppmärksamhet i och med fyndet av bengropen. Tittar vi på undersökta gravar från äldre stenåldern så är dessa inte särskilt uniforma i vare sig storlekar, riktningar, kropparnas positioner, gravgåvor, etc. Kan det vara så att hela kroppen inte alltid gravlades, att döda anförvanter kunde läggas ner i olika typer av ”gravar” eller gropar och kanske på olika platser? 
 Tydligt är att det bara behövs ett enda 14C-resultat för att skapa en mängd reflektioner om våra föreställningar om det förflutna.  
 Text: Göran Gruber 
 Foto: Peter Zetterlund 
 ]]></description><pubDate>Fri, 09 Nov 2012 19:35:01 +0100</pubDate><category>Fynd, väster om järnvägen</category></item><item><title>Nu har vi undersökt Grav 004</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=189</link><description><![CDATA[    
 Graven hittades för några veckor sedan när vi grävde de sista meterrutorna för den här säsongen. Den låg drygt en meter från och i rät vinkel med Grav 001 som undersöktes i början av augusti. Grav 004 avtecknade sig som en ”manslång” mörkfärgning mot den ljusgula sandiga moränen. Vid utgrävningen visade det sig att skelettet var kraftigt nedbrutet och fragmenterat. I graven hittades även ett flintspån, en kvartskärna och två knackstenar. 
   
 När vi började undersöka den ca 1,9 meter långa graven verkade den nästan helt tom. Men så plötsligt hittades en tand från en underkäke. Vid tillfället var vi utan osteolog i fält och därför fick arbetet med graven vila ett kortare tag. Under veckan som gått har Sara, Ann och Fredrik arbetat med att gräva ut den gravlagde. Förutom delar av ett kranium och spår efter tandemalj så hittades delar av två lårben, ett skenben och vad som troligen är en fot. Skelettets längd är cirka 1,5 meter, som vi uppfattade det vid undersökningen. Det behöver dock inte motsvara den personens längd när denne var vid liv. 
   
 Den gravlagde fick bland annat med sig två knackstenar i graven. Den ena återfanns vid fotändan och den andra i höjd med händerna. Även i Grav 001 hittades det knackstenar vilka låg i de övre delarna av dess fyllning. Under fältsäsongen har vi hittat ett stort antal knackstenar i det kulturlager som undersökts. Därför är det intressant att den typen av verktyg verkar ha fått följa en del personer som gravgåva. 
   
 Nu närmast kommer de benfragment som plockats upp att, i möjligaste mån, bedömas osteologiskt. Det kommer även att bli aktuellt att försöka 14C-datera benen, alternativt tandemaljen. 
 Göran Gruber 
 ]]></description><pubDate>Fri, 19 Oct 2012 16:35:30 +0200</pubDate><category>Fynd, väster om järnvägen</category></item><item><title>Rapport från skrivbordslägret</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=188</link><description><![CDATA[  Parallellt med sommarens slutundersökningar väster om
järnvägen vid Motala ström har en annan typ av arkeologiskt arbete knutet till
projektet fortgått i stilla gemak. Allt det material som arkeologerna i fält
samlar in under en fältsäsong, måste nämligen registreras, analyseras och
slutligen magasineras inför framtiden. Till detta arbete ska sedan även
textproduktion, rapportering och publikation läggas. Det är bland annat på
grund av detta som vi arkeologer brukar säga att: ”en timme i fält, blir två
timmar vid skrivbordet…” 

 Ett så pass långtgående och extensivt projekt som
undersökningarna vid Motala ström ger upphov till många olika slags material
från skilda tidsperioder. Detta gör att även många olika människor och
erfarenheter möts – både i fält- och efterarbete. Min del i efterarbetet har
under året varit att arbeta med material från lokalen på Verkstadsvägen invid strömmens
norra sida.  

   

 Undre fältarbetet vid Verkstadsvägen gjordes fynd av ett
flertal blästerugnar som använts till framställning av järn. Dessa ledde till
att vi relativt tidigt in i undersökningarna tillskrev platsen en huvudfunktion
som järnframställningsplats. Som sådan räknad tolkas framställningsplatsen som
en mindre enhet, sannolikt knuten till en större centralgård i närheten. Ur
kulturhistorisk synvinkel kan vi därmed se en möjlighet för platsen och dess
lämningar att belysa hur järnproduktionen varit organiserad såväl ekonomiskt
som praktiskt i området under den period som vi har C14-daterat ugnarna till,
det vill säga Folkvandringstid/Vendeltid cirka 350-650 e. Kr .  

 Inom dessa tolkningsramar gavs naturligtvis utrymme för den
större stenåldersmiljö som vi visste fanns gömd under järnframställningsplatsen
och denna gjorde sig ständigt påmind genom kulturlager fyllda med bearbetad
kvarts, flinta samt ben och horn. Efter registrering och genomgång av det
tillvaratagna restmaterialet framträdde dock ytterligare en sida av platsens
historia. I likhet med fornlämningsområdet söder om Motala ström uppvisar
Verkstadsvägslokalen nämligen klara spår av såväl smides- som
gjuteriverksamhet. Även om detta material i nuläget ter sig svårdaterat så
pekar både identifierat smidesslagg och inte minst fyndet av ett
gjutformsfragment på otvetydig samstämmighet med materialet som tillvaratagits
vid undersökningarna på Strandvägen samt området väster om järnvägsspåret.  

   

  Gjutform som hittades vid undersökningarna på Verkstadsvägen år 2010. Foto: Andreas Svensson.       Gjutform som hittades vid undersökningarna på Strandvägen 1 år 2000. Foto: Åke Karlsson.   Tidigare har vi misstänkt att mycket av smidesavfallet
rimligen borde kopplas till järnframställningsverksamheten, då det blästjärn
som producerats i ugnarna – de så kallade lupparna – måste rensas från
återstående slagg genom en smidesprocess innan järnet slutligen kan bearbetas
till färdiga föremål. Detta arbete bör ha utförts i nära anslutning till själva
framställningsplatsen och kan därför mycket väl finnas representerad bland det
smidesmaterial som tillvaratagits från Verkstadsvägslokalen.
Gjutformsfragmentet ovan visar dock att även andra former av metallhantverk företagits
på platsen och detta understryks ytterligare av en mängd identifierat
smidesslagg som i likhet med det som påträffats söder om Motala ström uppvisar
spår efter arbete i CU-legeringar.  

 Härvidlag skapas såväl likheter som olikheter inom våra
existerande arkeologiska tolkningsramar för området kring Motala Ström.
Likheter på så vis att den övergripande arkeologiska stratigrafin – den grövre
sekvensen av historiska skeenden – blir alltmer igenkännlig och direkt möjlig
att koppla till varandra på samtliga undersökningsytor. Olikheter genom att
antalet påvisbara verksamheter inom området ständigt ökas i såväl antal som
inbördes komplexitet. 

   

 Vidare behandling av det metallurgiska materialet från
undersökningarna i Motala kommer att bredda kunskapen om flera typer av
metallhantverk under flera olika tidsperioder. Samtliga undersökningsområden
påvisar intressanta förekomster av hantverk i olika faser. Vissa förekommer
över hela området, medan andra på ett eller annat vis har begränsats i rummet.
Komplexiteten i materialet som tillvaratagits från lokalen på Verkstadsvägen
visar dock på vikten av att vi inte bör isolera de olika lokalerna för mycket
från varandra när vi bygger våra tolkningsmodeller av de skilda historiska och
förhistoriska skeendena på platsen.  

 Andreas Svensson  Faber Arkeologi 
 ]]></description><pubDate>Thu, 11 Oct 2012 08:43:31 +0200</pubDate><category>Verkstadsvägen</category></item><item><title>Pollen och parasiter</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=187</link><description><![CDATA[  På tisdag, den 2/10, är
det dags igen för vår föreläsningsserie på biblioteket i
Motala. Då kommer kvartärgeologen Jonas Bergman, från UV Mitt i Stockholm, och
håller ett föredrag under rubriken:  Pollen och parasiter –
Forntida Motala ström under mikroskopet . 

 Alla ni som undrar hur
det gick till när strömmen bildades har nu en chans att få svar på era frågor.
Så passa på… 

 Notera redan nu den
16/10 i kalendern. Då kommer Lars Larsson, professor i Arkeologi vid Lunds
universitet, och berättar om  Motalaborna och deras omvärld för 7000
år sedan . 

 Välkommen  
 ]]></description><pubDate>Fri, 28 Sep 2012 11:14:01 +0200</pubDate><category>Visningar</category></item><item><title>Three’s a Crowd!</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=186</link><description><![CDATA[    
   
 Den här veckan har vi undersökt ”Grav 003” – en begravning från äldre stenåldern. Den hittades som en grund manslång mörkfärgning täckt av en gles stenpackning alldeles intill hocker-graven som vi berättade om i fredags. Vid undersökningen av graven visade det sig att skelettet i princip var helt nedbrutet. Endast två små benfragment fanns bevarade från skelettet men vi kunde se spår efter delar av kroppen som mörkfärgningar mot den ljusa sanden. Det uppluckrade benmaterialet innebär att det är svårt att med säkerhet uttala sig om hur den gravlagde varit placerad. En rimlig tolkning är att individen lagts på rygg. 
    Graven innehöll en uppseendeväckande gravgåva. I området där vi tror att bäckenbenet har funnits hittades fem mindre kvartsavslag i en tät och prydlig rad. I förlängningen av dessa låg dessutom ett mindre fragment av spetsen av en benspets, alternativt ett fragment av dess tångedel. Fyndet visar att den gravlagde fått med sig en med kvarts eneggad benspets i graven. Ett föremål luckrats upp på samma sätt som skelettet.  
  Fyndet av kvartsavslag i Grav 003.    
  Benspets med kvartsegg som hittades vid Strandvägen 1 i Motala år 2011.  
 Det kan inte nog understrykas vilket sensationellt fynd detta är, eller som en auktoritet inom den lithiska forskningen utbrast ”Gode Gud, detta har vi väntat på…”. Förra året hittade vi en nästan hel benspets med kvartsinsättningar. Det som gör detta fynd speciellt är att det kan kopplas till en sluten kontext, till en grav.  
 En första granskning av kvartsspånen visar att detta inte är så kallade mikrospån av den typ vi känner igen från de flinteggade benspetsarna som hittats. Istället visar det sig att dessa är  regelrätta  bipolära tunna avslag, både hela avslag och avbrutna sådana. 

 Från gravens fyllning har vi tagit flera jordprover för att om möjligt identifiera ytterligare benmaterial men också makrofossiler i form av fröer som kan visa på gravgåvor av organiskt material. Intressant är att vi noterade ett orange område kring bäckenet. Vidare analyser får avgöra om detta är spår efter rödockra som ibland förekommer i grava från äldre stenålder.  

 Göran Gruber 
 ]]></description><pubDate>Wed, 19 Sep 2012 12:40:29 +0200</pubDate><category>Fynd, väster om järnvägen</category></item><item><title>Grav #002</title><link>http://iloapp.arkeologiuv.se/blog/verkstadsvagen?Home&amp;post=185</link><description><![CDATA[    
 Vi har hittat ännu en mesolitisk grav väster om järnvägen. Individen var placerad i sittande hocker-ställning, det vill säga med knäna uppdragna mot bröstet, och fick en pilspets i flinta med sig som gravgåva.    
 Graven hittades i förra veckan när vi djupschaktade det högst belägna partiet mellan järnvägen och riksväg 50, söder om Motala ström. Kraniet var det första som dök upp i den ljusgula sanden. Det visade sig att övre delen av kraniet samt ansiktsskelettet i stort sett var helt förstört av senare tids jordbruk i området. Däremot syntes en av hörselgångarna och delar av nackbenet tydligt.    
   
 I veckan som gått har vi arbetet med att rensa fram, dokumentera och plocka upp det synnerligen dåligt bevarade skelettet. Precis som med graven vi hittade för några veckor sedan, vilken låg drygt 30 meter närmare strömmen, så har det mesta av skelettet förmultnat. Det innebär bland annat att eventuella ålders- och könsbestämningar blir svåra att göra.  
     
 Till skillnad från den tidigare graven där den döde låg i utsträckt ryggläge så har personen i det här fallet placerats sittandes i en grop med diametern 80 centimeter. Den här typen av gravläggning förekommer ofta under äldre stenålder. Ett av de mer kända exemplen är den så kallade  Bäckaskogskvinnan  som hittades vid Barum, nordost om Kristianstad, på 1930-talet och som idag är utställd på Historiska museet i Stockholm.    
 En avbruten pilspets i flinta är den enda synliga gravgåva som vi har hittat. Hur den ska förstå i sammanhanget är svårt att säga men helt klart bidrar den till att datera graven till mesolitikum.   
 Närmast kommer vi att försöka extrahera kollagen ur benen/tänder från de båda individerna för datering och eventuella isotopstudier.  
 För oss bär fynden på en förhoppning om att vi under nästa fältsäsong ska finna fler gravar när den befintliga banvallen schaktas bort.  
 Göran Gruber  
 ]]></description><pubDate>Fri, 14 Sep 2012 15:25:51 +0200</pubDate><category>Fynd, väster om järnvägen</category></item></channel>
</rss>